Oflax
Vi drog igång "operation riva äckliga hundhuset" igår. Det är extremt välbyggt vill jag lova. Aldrig sett så mycket trä och spik på så liten yta. Men det är mycket kvar att ta ner. Men det ska vi avvakta med tills vi får hem containern som vi också ska slänga delarna från altanen i efter valborg.
Precis när vi var klara för dagen så la vi över en presenning över det utrivna. Så jag letade stenar att lägga uppe på. Då kliver jag rakt på en lååång rostig spik som satt på en bräda. Den vägrade lossna när jag skakade foten, så jag fick ta den andra foten och stampa på brädan för att få loss foten. Ingen trevlig upplevelse.
Tog bara några steg så började det sippra ut blod ur sidan på skon. Blev till att åka till primärvårdsjouren och ta stelkrampsspruta och lägga om såret. Slapp sy som tur var iaf.
Först nu ikväll vågade jag gå och titta på spiken. När läkaren rågade igår hur långt den gick in så hade jag ju ingen aning, men gissade på 2-3 cm. Gissade rätt bra, 3 cm gick den in i foten, nära att den gick igenom.
Tycker det känns pinsamt att jag tycker det gör så ont fortfarande, för en spik.
Fast jag får fasen inte på mig nån sko och kan knappt röra tårna.
Gick ju strålande med att ta sprutan, hade ju flashbacks från 4:e klass att det var jättehemskt.
Dock kom det onda idag, så jag är halvt handikappad i vänster arm också.
Hur fan ska det bli när man blir pensionär, om man lider så av krämpor redan ;)
-
-
-
Blir väl hemma några dagar till ifrån jobbet. :(
Kommentarer
Trackback
